Specialist inom Öron-, Näsa-, Hals- samt Huvud- och Halskirurgi
Prof. Dr. Murat Topdağ

Född 1978 i Malatya, fullföljde Murat Topdağ sin grund- och gymnasieutbildning, därefter gick han gymnasiet i Istanbul. Han tog sin universitetsexamen från det engelskspråkiga programmet vid Cerrahpaşa Tıp Fakültesi. Han är gift och har två barn.

CV Behandlingar

CV Behandlingar

Vad är sköldkörtelcancer?

Sköldkörtelcancer är en form av cancer som startar i sköldkörteln, belägen på halsens framsida, och som ansvarar för hormonproduktion. Sjukdomen utgår från körtelns parenkymceller. Sjukdomsförloppet och dess aggressivitet kan variera. Sköldkörtelcancer utvecklas oftast långsamt, men vissa typer kan vara särskilt aggressiva. Förekomsten ökar globalt, men dödligheten förblir stabil. Det finns två huvudtyper:

• Differentierad sköldkörtelcancer (DTC): Denna grupp utgör cirka 90–95 % av all sköldkörtelcancer. Inom DTC finns tre undertyper:
  • Papillär sköldkörtelcancer (PTC)
  • Follikulär sköldkörtelcancer (FTC)
  • Hurthlecellscancer
• Medullär sköldkörtelcancer (MTC): Denna typ utgör cirka 1–2 % av sköldkörtelcancer och har sitt ursprung i de parafollikulära eller C-cellerna.

Anaplastisk sköldkörtelcancer utgör mindre än 1 % av all sköldkörtelcancer och är den mest aggressiva formen. Det finns flera nya behandlingsmöjligheter vid avancerad sköldkörtelcancer. En omfattande förståelse av typerna av sköldkörtelcancer och lämpliga behandlingsstrategier är viktig för att välja rätt terapi. Därför är korrekt diagnos och noggrann utvärdering av tillgängliga behandlingsalternativ avgörande.

Vad orsakar sköldkörtelcancer?

Flera riskfaktorer bidrar till uppkomsten av sköldkörtelcancer. En av de vanligaste är struma. Särskilt i områden med utbredd jodbrist är struma vanligare.

Inflammation i sköldkörteln kan också öka risken för cancer. Sådan inflammation kan ibland vara symtomfri och ge allvarliga följder. Knölar i sköldkörteln kan utvecklas till cancer. Knölarnas storlek och antal är då av betydelse.

Några särskilt viktiga riskfaktorer är:

1. Struma och jodbrist
2. Inflammation i sköldkörteln
3. Förekomst och egenskaper hos knölar i sköldkörteln

Kvinnor har högre risk än män att drabbas av denna sjukdom. Denna könsskillnad är en viktig aspekt vid riskbedömning. Tidig diagnos och rätt behandling är verksamma för att kontrollera sköldkörtelcancer. Därför är regelbundna hälsokontroller och kännedom om riskfaktorer av stor vikt.

Symtom vid sjukdomar i sköldkörteln

En onormal förstoring av sköldkörteln, även kallad struma, kan visa sig genom olika symtom. Det tydligaste tecknet är ofta en svullnad i halsområdet. Denna svullnad kan orsaka sväljsvårigheter och problem med andningen.

När sjukdomen fortskrider kan man också uppleva irritabilitet och trötthet, vilket påverkar livskvaliteten negativt. Dessutom kan en obalanserad sköldkörtelfunktion påverka kroppens ämnesomsättning och därmed ge följande symtom:

1. Viktuppgång,
2. Försvagat och tunnare hår,
3. Torr och känslig hud.

Dessa effekter är inte enbart fysiska utan inverkar även på den allmänna hälsan. En sköldkörtel i obalans kan påverka andra organsystem i kroppen negativt.

Särskilt märkliga förändringar i kolesterolnivåerna kan förekomma. Dessutom kan risken för benskörhet (osteoporos) öka och sexuallivet påverkas negativt. Dessa symtom bör uppmärksammas som tecken på att sköldkörteln inte fungerar som den ska, och tidig diagnos och behandling är viktiga.

Stadier av sköldkörtelcancer

• Stadium 0 (Tis): Cancerceller förekommer som carcinoma in situ (CIS) och har inte trängt djupare in i vävnaderna. Ingen spridning utanför sköldkörteln.
• Stadium I: Tumören är 2 cm eller mindre och har inte spridit sig utanför sköldkörteln. Ingen spridning till lymfkörtlar eller andra områden.
• T1a: Tumören är 1 cm eller mindre, begränsad till sköldkörteln.
• T1b: Tumören är mellan 1 och 2 cm och begränsad till sköldkörteln.
• T1aN0M0: Tumören är 1 cm eller mindre, inga lymfkörtelmetastaser, inga fjärrmetastaser.
• T1bN0M0: Tumören är 1–2 cm, inga lymfkörtelmetastaser, inga fjärrmetastaser.
• Stadium II: Tumören är större än 2 cm men mindre än 4 cm och har inte spridit sig utanför sköldkörteln. Inga fjärrmetastaser, men lymfkörtelmetastaser kan förekomma.
• T2: Tumören är större än 2 cm men mindre än 4 cm och kan ha vuxit utanför sköldkörteln.
• T3: Tumören är 4 cm eller större och/eller har expanderat utanför sköldkörteln.
• T1a/T1bN1aM0: Tumören är 1–2 cm och har spridit sig till lymfkörtlar i den centrala delen av halsen, inga fjärrmetastaser.
• T2N0M0: Tumören är större än 2 cm men mindre än 4 cm, inga lymfkörtelmetastaser, inga fjärrmetastaser.
• Stadium III: Tumören är 4 cm eller större, eller har vuxit utanför sköldkörteln och spridit sig till närliggande lymfkörtlar men inte till avlägsna områden.
• T3N0M0: Tumören är 4 cm eller större, har vuxit utanför sköldkörteln, inga lymfkörtelmetastaser, inga fjärrmetastaser.
• T4a/T4bN1aM0: Tumören kan ha vilken storlek som helst, har vuxit utanför sköldkörteln och spridit sig till de centrala lymfkörtlarna i halsen, men inga fjärrmetastaser.
• Stadium IV: Cancern har spridit sig utanför sköldkörteln till avlägsna delar av kroppen, exempelvis lungor, skelett eller lever.
• T4a/T4b: Tumören kan ha vilken storlek som helst och har växt in i omgivande vävnader eller strukturer utanför sköldkörteln.
• Vilken T som helst N1bM0: Tumören kan ha vilken storlek som helst, har spridit sig till lymfkörtlar utanför den centrala halsregionen, men inga fjärrmetastaser.
• Vilken T som helst Vilken N som helst M1: Tumören kan ha vilken storlek som helst, har spridit sig till avlägsna lymfkörtlar eller andra kroppsdelar.

Diagnos och uppföljningsprocess

Vid misstänkt sköldkörtelcancer börjar man vanligen med en fysisk undersökning. Därefter tas blodprover för att mäta nivåerna av T3, T4 och TSH. Även scintigrafi av sköldkörteln kan utföras för att bedöma körtelns funktion. Dessa metoder är effektiva för att upptäcka mindre förändringar som struma.

Förstorad sköldkörtel, även kallad struma, kan ibland märkas som en klump i halsen. Detta tillstånd kallas nodulering och kan utvecklas vidare om det inte behandlas. Risken för att en nodul ska vara elakartad är ungefär 5 %. De flesta som får diagnosen sköldkörtelcancer kan dock leva ett normalt liv.

Om struma misstänks rekommenderas det att först kontakta en endokrinolog. Ofta krävs ett multidisciplinärt tillvägagångssätt vid diagnos:

1. Ultraljudsundersökning av radiologer
2. Nålbiopsi och patologisk analys av vävnadsprovet

Efter diagnostisering rekommenderas vanligtvis kirurgiskt ingrepp vid misstanke eller om cancer bekräftas. Kirurgi kan även utföras om godartade knölar orsakar obehag. Detta är avgörande för att följa sjukdomsförloppet och kunna vidta nödvändiga åtgärder i tid.

Behandlingsalternativ vid sköldkörtelcancer

Behandlingen av sköldkörtelcancer varierar beroende på vilken typ och vilket stadium sjukdomen befinner sig i. Vanligen inleds behandlingen med kirurgi, där man avlägsnar all cancerdrabbad sköldkörtelvävnad.

Vid en total tyreoidektomi avlägsnas hela sköldkörteln. Efter operationen kan man, om mikroskopisk cancer förekommer, ge behandling med sköldkörtelhormon för att bibehålla hormonbalansen i kroppen.

Efter kirurgiskt ingrepp kan radiojodbehandling bli nödvändig i vissa fall, särskilt om cancern spridit sig till lymfkörtlar eller om sköldkörtelkapseln är genomborrad. Radioaktivt jod förstör cancerceller och minskar risken för ytterligare spridning. Under uppföljningen är TSH och tyreoglobulinnivåer viktiga för att utvärdera behandlingens effektivitet och sjukdomens utveckling.

Huvudtyper av sköldkörtelcancer och deras motsvarande behandlingsmetoder:

1. Papillär typ: Den vanligaste formen av sköldkörtelcancer, där kirurgisk borttagning av hela sköldkörteln är huvudmetod. Om tumören är större än 10 mm eller om lymfkörtlar påverkats används radiojodbehandling.
2. Follikulär typ: Även vid follikulär cancer är kirurgi den huvudsakliga behandlingsmetoden. Oavsett tumörstorlek kan radiojodbehandling användas om tumören är invasiv.
3. Medullär typ: Denna form kan vara ärftlig. Standardmetoden är total tyreoidektomi och lymfkörteldissektion. Radiojodbehandling är inte effektiv mot denna cancertyp.
4. Anaplastisk typ: Den mest aggressiva formen av sköldkörtelcancer. Kirurgisk behandling är oftast inte möjlig, och strålbehandling används då i palliativt syfte.

Varje typ av sköldkörtelcancer kräver ett unikt behandlingsupplägg. Regelbunden uppföljning efter avslutad behandling är avgörande för att tidigt upptäcka återfall och vid behov snabbt kunna agera.

Återhämtning efter operation

Återhämtningen efter operation för sköldkörtelcancer kräver noggrann uppföljning. Direkt efter ingreppet kan patienter uppleva tillfällig smärta i hals och nacke, sväljsvårigheter eller heshet. Den första dagen kan kosten vara begränsad, men vanligtvis kan man återgå till normal kost dagen därpå. Innan hemgång bokas ett uppföljande vårdbesök in, och patienten får instruktioner för återhämtningen hemma, inklusive information om ordinerade läkemedel.

• I de flesta fall kan patienterna skrivas ut inom ett dygn.
• En sjukskrivning på cirka två veckor rekommenderas ofta.
• Under de första tre veckorna efter operation bör följande undvikas:
  • Tunga lyft
  • Andra fysiska aktiviteter som anstränger nacken
• Operationsområdet bör inte blötas eller gnuggas under ungefär en vecka eftersom det kan försvåra läkningen.
• Vanligen kan man duscha dagen efter operationen.

Smärtan i operationsområdet minskar i regel inom några dagar, men kan i vissa fall kvarstå i över en vecka. Vid plötslig svullnad i halsen bör man omedelbart kontakta läkare. Det finns även risk för påverkan på bisköldkörtlarna, vilket kan störa kroppens kalciumbalans. Detta kan yttra sig som domningar eller stickningar i fingrar eller runt munnen. Kalciumnivåerna följs upp regelbundet via blodprover, och kalciumtillskott ges vid behov.

Kost- och livsstilsförändringar för de som opererats

Efter en operation för sköldkörtelcancer krävs vissa viktiga förändringar i både kost och livsstil. Särskilt under de första dagarna är det viktigt att minska effekterna av ingreppet och underlätta återhämtningen. Det är bra att äta långsamt för att minska sväljsvårigheter och undvika att mat fastnar i halsen. Ett ökat vätskeintag är också fördelaktigt, då det underlättar sväljningen och är viktigt för allmänhälsan. Under den första veckan rekommenderas mjuk mat, till exempel:

• Grönsakspuré
• Mjuka spannmål som havregrynsgröt
• Soppor och smoothies

Denna typ av mat minskar obehaget i halsen och gör det lättare att äta. En mixer kan vara till hjälp för att förbereda fast föda.

Vanliga frågor (FAQ)

Var sprider sig sköldkörtelcancer?

Sköldkörtelcancer, särskilt den follikulära typen, kan sprida sig till olika delar av kroppen via blodomloppet. De vanligaste ställena för metastaser är lungor och skelett.

Mer sällan kan hjärnan och levern också påverkas. Att cancern sprider sig dit kan ha en stor inverkan på behandlingsförloppet och prognosen. Därför är tidig diagnos och rätt behandling mycket viktigt.

• Lungor och skelett är de vanligaste ställena för metastaser.
• Hjärna och lever drabbas mer sällan.

Är sköldkörtelcancer dödlig?

Många oroar sig över sköldkörtelcancer, men tack vare modern medicin är denna sjukdom oftast behandlingsbar. I början uppträder sköldkörtelcancer ofta som godartade knölar, vilket gör tidig diagnos särskilt angeläget.

Behandlingsmetoder som kirurgi, radiojodbehandling och hormonbehandling är effektiva för att hålla sjukdomen under kontroll.

Med regelbunden uppföljning och anpassad behandling kan de flesta patienter med sköldkörtelcancer leva ett normalt liv. Sålunda är sköldkörtelcancer mer behandlingsbar än obönhörligen dödlig och ger patienten en hoppfull framtidsutsikt.

Vilken avdelning/läkare bör man vända sig till vid sköldkörtelcancer?

Personer som diagnostiserats med sköldkörtelcancer bör först besöka en specialist inom allmän kirurgi. Beroende på undersökningsresultat och nödvändiga tester fattar läkaren beslut om nästa steg.

Om det behövs kan kirurgen remittera till Öron-, näs- och halsspecialist (ÖNH) och endokrinolog. Det är viktigt att välja en behandlingsmetod som passar patientens allmänna hälsotillstånd.

Dessutom är ett multidisciplinärt tillvägagångssätt centralt vid behandling av sköldkörtelcancer. Under sjukdomsprocessen förväntas man ha ett nära samarbete mellan allmän kirurgi, ÖNH och endokrinologi. Det säkerställer en heltäckande bedömning och en optimal behandlingsplan.

Är sköldkörtelcancer ärftlig eller smittsam?

Sköldkörtelcancer är inte smittsam mellan människor. Genetiska faktorer kan dock spela en stor roll i sjukdomsutvecklingen. Forskning visar att vissa genetiska mutationer kan öka risken för sköldkörtelcancer. Samtidigt kan miljöfaktorer också vara avgörande, i synnerhet:

• Otillräckligt intag av jod
• Hög strålningsexponering

Dessa faktorer kan tillsammans med genetisk benägenhet ytterligare öka cancerrisken. Därför lägger forskningen kring sköldkörtelcancer vikt vid både genetiska och miljörelaterade orsaker.

Vad händer om sköldkörtelcancer inte behandlas?

Sköldkörtelcancer kan oftast behandlas framgångsrikt om den upptäcks och åtgärdas i tid. Utan behandling kan sjukdomsförloppet bli allvarligt. Först sprider sig cancercellerna från sköldkörteln till omgivande vävnader i halsen. Därefter kan de nå lymfkörtlarna i halsområdet. Detta försvårar kontrollen av sjukdomen. I nästa skede:

• Sprider sig cancercellerna via blodomloppet till andra delar av kroppen, särskilt lungor och skelett.

Denna spridning gör behandlingen mer komplicerad och kan förkorta patientens livstid avsevärt. Därför är det avgörande att diagnos och behandling sker tidigt. Utan behandling försvåras möjligheterna att hejda sjukdomsförloppet. Vid misstänkta symtom är det därför viktigt att snabbt kontakta en specialist.

Kan sköldkörtelcancer försvinna av sig själv?

Sköldkörtelcancer läker inte spontant. Den uppstår när celler i sköldkörteln växer okontrollerat. Därför är korrekt diagnos och effektiv behandling avgörande. Behandlingar inkluderar ofta:

• Kirurgi
• Radiojodbehandling
• Hormonbehandling
• Strålbehandling

Särskilt om sjukdomen upptäcks i ett tidigt stadium är chanserna till framgångsrik behandling stora. Regelbundna hälsokontroller och uppmärksamhet på symtom är således nödvändigt. Som vid all cancer gäller att tidig upptäckt är livsviktigt.

Ett multidisciplinärt tillvägagångssätt under behandlingen är en viktig faktor för att kontrollera sjukdomen och återfå hälsan.

I vilka åldrar förekommer sköldkörtelcancer?

Sköldkörtelcancer kan drabba alla åldrar, men är vanligast hos personer mellan 30 och 50 år. Denna cancertyp, framför allt den papillära formen, kännetecknas av ett långsamt förlopp och en god prognos.

Att cancer sprider sig till lymfkörtlarna är inte en lika avgörande faktor för behandlingsresultat eller överlevnad som vid många andra cancersjukdomar.

Generellt sett innebär spridning till lymfkörtlar inte samma oro som vid andra cancerformer, vilket indikerar en mer fördelaktig prognos för sköldkörtelcancer. Sammanfattningsvis är sköldkörtelcancer vanligtvis godartad och växer långsamt, vilket innebär att tidig diagnos och lämplig behandling ökar chansen till långsiktig överlevnad.

Kan sköldkörtelcancer botas helt?

Tidig upptäckt av sjukdomen ger i regel bättre behandlingsresultat. Detta minskar risken för spridning och ökar chansen till bot. Vilken behandlingsmetod som används beror på cancertyp och stadium.

I de flesta fall kan sköldkörtelcancer vid tidig diagnos och korrekt behandlingsplan hållas under kontroll, vilket möjliggör god livskvalitet. Statistik understryker vikten av en tidig diagnos.

Regelbunden uppföljning efter behandling minskar risken för återfall och hjälper till att övervaka patientens hälsotillstånd. Sammantaget kan de flesta patienter leva ett hälsosamt liv genom tidig diagnos och effektiva behandlingsmetoder.

När blir sköldkörtelcancer farlig?

Sköldkörtelcancer, i synnerhet den follikulära formen, kan bli farlig under vissa förutsättningar. Denna typ ses oftare hos kvinnor över 50 år. Follikulär sköldkörtelcancer har en mindre gynnsam prognos än papillär sköldkörtelcancer.

Risken ökar särskilt om det finns metastaser till avlägsna organ eller om det föreligger kärlinväxt.

Om endast en av dessa faktorer är uppfylld bedöms cancern som låg risk. Hos personer över 50 år kräver denna form dock extra uppmärksamhet och uppföljning.

Faktorer som metastasering och spridning avgör val av behandlingsstrategi och uppföljningsrutiner. Under dessa omständigheter kan follikulär sköldkörtelcancer utgöra ett allvarligt hälsoproblem.

Förekommer cellgiftsbehandling vid sköldkörtelcancer?

Cellgiftsbehandling vid sköldkörtelcancer används endast i vissa situationer. Denna metod övervägs när andra behandlingsalternativ inte räcker till eller när cancern har spridit sig aggressivt till andra organ.

Huruvida cellgiftsbehandling blir aktuellt beror på sjukdomens spridning. Vid cellgiftsbehandling används potenta läkemedel som riktar in sig på och förstör cancerceller, för att förhindra fortsatt utveckling av sjukdomen.

Vanligtvis är radiojodbehandling och kirurgi de vanligaste metoderna vid sköldkörtelcancer. Vilken behandlingsmetod man slutligen väljer beror på patientens allmänna hälsa och cancerkaraktär.

Även om cellgiftsbehandling är ovanlig kan den spela en viktig roll vid behandling av spridd sköldkörtelcancer. Patientens respons på behandlingen är i dessa fall avgörande.

Hur ser överlevnadschanserna ut i stadium 4 av sköldkörtelcancer?

I fjärde stadiet av sköldkörtelcancer finns det fortfarande en möjlighet att överleva. För avancerad papillär, follikulär och medullär sköldkörtelcancer ligger överlevnaden på cirka 51 %, 50 % respektive 28 %. Anaplastisk sköldkörtelcancer anses vara den mest aggressiva, med en överlevnad på runt 7 % i stadium 4. Det innebär att chanserna generellt är lägre i detta sena stadium, men det varierar beroende på cancertyp.

Att titta på bilder eller foton av personer med sköldkörtelcancer för att ställa egen diagnos kan vara missvisande. Vid misstanke bör man alltid kontakta en läkare.